Taggarkiv: Storasyster

 

Julen som kom och gick

2018-12-27

Det har varit ett mysigt men intensivt julfirande i Småland. Lilla Bus och Lilla Hem hade till och med öppet på julafton men kl.12 den 24/12 blev det officiellt julledigt även för butiksägare.

För gotlandsbarnen var det ett fantastiskt jullov som väntade i Småland. Lek med kusiner, morfars maskinpark, mormors gotteskåp och därtill snö och klappar och jultomtar (i plural!). Tyvärr åkte storebror på feber och hosta men han repade sig lagom till julafton.

Själv har jag inte hunnit med riktigt så mycket som jag hade önskat. Att träffa systeryster har inte blivit av och inte heller en längre stund med bästisen. Men långpromenad med vänner, hotellfrukost som traditionen bjuder och en tur till ishallen för att titta på systersonen som debuterade som hockeydomare hanns i alla fall med. Så även släktluncher och släktisläktmiddagar. Och en kväll där jag och mannen kunde sitta ner och prata med mamma och pappa efter att barnen hade somnat.

Jag har samlat på mig minnen och för en gångs skull var jag inte särskilt stressad under julen utan kunde njuta av barnens förväntan och glädje över att få och av att ge och av att få umgås.

Lillebror jr. stormtrivdes i allt kaos det alltid blir när sisådär 15-20 personer umgås under samma tak. Han är helt klart den sociala i familjen Berg och stäckte upp händerna i en lyft-upp-mig-gest till random person som passerade. Morfar var en stor favorit.

Julen kom och gick och nu är vi tillbaka på Gotland igen, tankade med smålandsenergi. Förhoppningsvis räcker den en bit in på det nya året.

 

En hyllning till min syster

2017-10-03

Det är läge att hylla min syster. Hon som vågar satsa. Hon som har tusen järn i elden men som ändå alltid har tid att bry sig om andra. Hon som står upp för sin sak. Hon som gör gott. Hon som är min syster. 

Som jag har skrivit om tidigare har jag och min syster många olikheter. Egenskaper där vi kompletterar varandra. 

Dels har vi de fysiska egenskaperna: Där hon är kort är jag lång. Där hon är mörkhårig är jag ljushårig. När hon skriver med vänster skriver jag med höger. Dels har vi också de personliga (och mer intressanta) egenskaperna. Där hon tutar och kör blir jag försiktig och vågar inte. Där hon är framåt och social är jag mer blyg och tillbakadragen. Där hon vågar följa sina drömmar sviktar mitt självförtroende och planerna stannar just vid planer. 

Det sistnämnda är något jag är riktigt stolt över hos min syster. Att hon vågar följa sina drömmar. Trots att alla i hennes omgivning inte alltid tror på hennes idéer litar hon på sin magkänsla. Med lyckade resultat. 

Hon startade Lilla Bus och nu har hon startat Lilla Hem. På grund av födsel av lillebror jr. var jag inte på plats vid invigningen av Lilla Hem, men efter att ha följt det på Instagram (@lillahem_alvesta) förstod jag att det blivit succé. 

Så stort grattis till min syster, hon vars glas alltid är halvfullt. Trumpeter och fanfarer till att hon ser livet från den ljusa sidan. Jag hoppas att hon fortsätter att våga för hon inspirerar mig och så många andra.


Det finns så klart mycket annat som gör min syster till den fina människa hon är men det är värt ett eget inlägg. 

 

Gravid i vecka 37 – dåligt samvete och försök till vila

2017-08-23

Vecka 37 har försvunnit i ett nafs. Medan systeryster söker inspiration på Formex-mässan i Stockholm har jag försökt komma ner i varv. 

Båda barnen går nu på förskola och det känns helkonstigt att vara ensam hemma i knappa tre timmar per dag. Det har jag ju självklart varit tidigare, och längre tidsintervaller än så, men då har barnen varit hos släktingar. Det dåliga samvetet gnager för att jag lämnar bort barnen utan, som jag ser det, rimlig anledning. För vad är det tänkt att jag ska göra på egen hand, i knappt tre timmar, utan minifölje?


Vila står först på schemat. Jag känner av att jag är i slutet av vecka 37. Kroppen är tung och stel och varje felaktigt lyft straffar sig dagen efter i form av ryggbesvär. Nu ska jag inte klaga för mycket för jag kan fortfarande röra mig relativt obehindrat. Att springa och jaga barnen i trädgården efter middagen, som storebror gärna vill, funkar dock inte. Så vila och avslappning är  prio. 

Boandet fortsätter. Idag gjorde jag iordning vaggan och rensade ut strumplådan (väldigt viktigt att justdetta blir gjort före förlossningen). 



Göra allt det där som går så mycket snabbare när miniversionerna inte är med. Som att laga mat att fylla frysen med till post-förlossningen. Storhandla, städa, träna, rensa, prata i telefon, göra ärenden på stan… listan kan göras lång. 

Som tur är verkar barnen trivas bra på förskolan. Jag ska därför försöka ta död på mitt dåliga samvete och njuta på riktigt av vilan. För snart får jag förhoppningsvis sällskap av en liten filur…

 

Bröllopsfotona från 3 juni 2017

2017-06-15

Idag fick vi bröllopsfotona från Media2u.se.  Trots att det bara är lite drygt en vecka sedan vi gifte oss var det ändå kul att minnas tillbaka dagen som alltid kommer att vara speciell för oss. Här kommer några av bilderna.

Bröllopsfotona - jag och min syster Bröllopsfotona - jag och min syster Bröllopsfotona - jag och min systerBröllopsfotona - jag och min systerBröllopsfotona - jag och min systerBröllopsfotona - jag och min systerBröllopsfotona - jag och min systerBröllopsfotona - jag och min systerBröllopsfotona - jag och min syster

Fler bilder och bröllopet – lång version kommer snart. Bröllopet – kort version skrev jag under bröllopsresan till Rom. Den hittar du här.

 

Hyllning till kvinnorna i mitt liv

2017-03-08

8 mars och Internationella kvinnodagen! Ska vi fira eller lämnar det en bitter eftersmak i munnen? Ska det ens behövas en dag per år för att uppmärksamma kvinnors situation i världen? Varje dag borde vara kvinnornas dag! Jag vill i alla fall passa på att hylla kvinnorna i mitt liv.

Internationella kvinnodagen

Bild lånad från ifokus.se


MAMMA

Min mamma är den starkaste kvinna som jag känner. Hon vet vad hon vill, tycker och känner. Det är få saker som kan henne ur balans. Hon sköter hem, företag, familj med en entusiasm och energi som jag önskar att jag hade hälften av. 

För att väga upp drivet och envisheten finns en extrem omtanke för familj och barnbarn. Hon ställer alltid upp när någon nära behöver hjälp. Och hon gör det med en självklarhet som om andra alternativ inte existerar. Det var hon som hela det första halvåret när E hade fötts pendlade mellan Gotland och Småland VARJE vecka för att avlasta. Det är alltid hon som bjuder in till familjesammankomster och som servar med mat och omtanke när vi alla ses. Det är tack vare henne som vi i familj och släkt håller samman!
STORASYSTER

Vem ser man inte upp till om inte sin storasyster?! Den fyra år äldre systern som redan har gjort, sett och varit med om allt det som man själv längtade efter som barn. Systern som var så populär i skolan och som hade egen lägenhet som man fick låna på helgerna under gymnasietiden. Som fanns där i perioder när det var  extra jobbigt. 

Min syster har ärvt min mammas driv och entreprenörsanda. Det är inte konstigt att hon har eget företag, familj, hund, hästar, katter, stort hus på landet och tusen idéer som väntar på att omvandlas till verklighet. Inget projekt är för stort. 


Hon har en känslighet som hon delar med sig av till de som står henne nära. Hon ställer alltid upp och omger sig med kompisar som får henne att må bra. 

Hon vågar och hon utför och hon är värd att hyllas varje dag. 

BÄSTA KOMPIS

Min bästa kompis är modig. Det har hon alltid varit. Hon har haft mod i sig att göra vad som krävs för att få känna trygghet, stabilitet och kärlek. 

Nu har hon utmanat sig själv på ett nytt modigt sätt. Hon har valt att trampa in på en ny väg i livet. Tryggheten har ersatts av det okända och det tycker jag är så häftigt. För det tycker jag är bland det modigaste man kan göra. Att på ett smart sätt följa sitt hjärta. Att på ett uttänkt sätt släppa taget om sargen och stappla ut på isen för att se om den håller. Om den inte gör det finns det en säkerhetslina att hålla fast i. Om isen håller då upptäcka att man kan åka dit man vill och att varje skär blir säkrare. 

Min bästa kompis har just släppt sargen och jag är övertygad om att isen håller ända fram till mål. Själv har jag knappt vågat snöra på mig skridskorna. Jag sitter istället på läktaren och applåderar min modiga kompis. 

TACK FÖR ATT NI FINNS

Tack kvinnorna i mitt liv. Tack för att ni gör mitt liv rikare. Jag hyllar er lite extra idag på Internationella kvinnodagen samtidigt som jag tänker på de kvinnor som inte har det lika lätt. 

 

Bröllop 2017

2017-02-19

Det är i år det händer. Efter snart sju år tillsammans och efter två barn är det nu dags. Bröllop! Sambos ska bli äkta makar. I år är det lillasysters tur att gifta sig.

bröllop på gotland minsysterochjag

Fotograf: fantastiska Sara Norrehed Bild lånad från Pinterest.se

Förlovning utan ring

Egentligen är det ingen nyhet. Frieriet skedde redan i november förra året (på min mammas namnsdag) hemma efter en middag med vänner. Vi hade vinkat hejdå till dem, lagt barnen och röjt undan i köket. Vi slog oss ner en kort stund vid middagsbordet för att dricka upp vinet i glaset och för att unna oss en andra omgång efterrätt innan vi gick och lade oss. Efter att ha kommit in på lite praktikaliteter förvånade han mig med att gå runt bordet, gå ner på knä och fria. Det kom spontant och det var överraskande men samtidigt självklart. Det är ju vi. Det kommer att vara vi. Så varför inte?! Det blev så klart ett JA!

Någon ring hade inte inhandlats och sanningen att säga sitter det fortfarande inte någon på vänster ringfinger. Men jag kollar. Jag känner att det måste bli rätt. Utbudet är begränsat på Gotland men nästa gång jag ska till Stockholm blir det ringjakt skulle jag tro. Viktigast är att ringen sitter där på bröllopsdagen.

Bröllop med litet b

Det kommer inte att bli ett bröllop med stort B utan snarare med litet b. Men det kommer att bli vårt bröllop och det kommer att bli fantastiskt, tårfyllt, nervöst och glatt och firas med närmsta familj. Efter att ha velat fram och tillbaka och undersökt möjligheter är det nu bestämt att vi ska gifta oss på Gotland. Det känns rätt. Det är här vi bor och det är en underbar ö som förhoppningsvis visar sig från sin fina sida på bröllopsdagen.

Storasyster är självklart tärna, även om det inte blir ett kyrkligt bröllop. Vi kommer istället att knyta banden i vackra Botaniska trädgården i Visby.

bröllop visby minsysterochjag

En fin plats att gifta sig på tänker vi. Bild lånad av Emmasvintage.se

Trots att det är ett litet bröllop är det mycket att planera. Hur gör de som har storstora bröllop?! Vi har som tur var är några månader på oss att få ordning på allt. Det här är ju ingen bröllopsblogg, men jag kommer inte att kunna låta bli att uppdatera med hur planerna framskrider.

Just nu letar jag efter kläder till barnen (det finns såååå mycket fint!) och bra aktiviteter för barn att underhålla sig med. Jag misstänker att jag kommer att shoppa loss en del hos Lilla Bus :).

Trevlig kväll på er!

 

Att planera för ett nytt år – 2017 here we come!

Planering 2017 Minsysterochjag.se
2017-01-03

Jag ÄLSKAR att planera. Det är oftast där jag fastnar – i planen. Listor skrivs, objekt jämförs, mappar skapas och dokument sparas. Drömmar dröms dag- som nattid. Visioner och mål sätts upp och en aktivitetslista tar form. Därför är det så härligt för mig att vi har ett helt nytt år framför oss. Jag har ett helt år på mig att planera planera planera. 

Planering 2017 Minsysterochjag.se

Planera med en doer och en planner

Att fullfölja planeringen är dock inte min starka sida (om jag inte har någon som jag redovisa till). Där kommer min syster in – doern i duon! Vi kompletterar varandra bra där – doern och plannern. Två som står vid startlinjen – en som drar iväg före startskottet ljuder och en som funderar över bästa sättet att knyta skorna på och som därför blir kvar vid startlinjen i all evighet. Eller – om man vill använda mer positiva ordalag – en som ser till att det händer saker och en som ser till att det sker under bäst förutsättningar.

Profilbild Min syster och jag. Magdalena Åkesson och Viktoria Åkesson

En planner och en doer – det är min syster och jag i ett nötskal

Just nu håller vi på att planera vad som ska hända framåt med bloggen och med Lilla Bus. Vi sitter på varsitt håll och svär över tekniska problem men till slut ska vi nog få till det.

Planerandet sätts onekligen på spel när småbarn kommer in i bilden. Egentligen går det inte att planera något någonsin när det är småfolket som bestämmer och jag borde ha lärt mig det vid det här laget.

Planera in sjukdom och väderlek

Just nu är lillkillen sjuk. Nästan 40 graders feber stackarn. Då är det bara att lägga alla planer på is och se till att ge bästa service åt sjuklingen. Förhoppningsvis mår han bättre snart. En storebror som ömsom tar ömsom ger kan vara både underhållande och krävande för både mig och lillebror.

Ute snöar det för fullt och där det för två timmar sedan var barmark ligger det nu ett tjockt vitt täcke. Sambon är på resande fot och av metrologerna att döma ska det bli oväder imorgon. Jag håller tummarna för att han kommer hem som planerat för om bara ett par dagar fyller storebror 3 år och då vill jag ha hela familjen samlad. Kalas väntar och det kräver en helt annan typ av planering…

 

Känsla för leksaker hos Lilla Bus

Leksaksbutiken Lilla Bus
2016-10-26

Det krävs mod att lita på sin känsla. Mod att inte lyssna på tvivlarna, både i form av egen Jante på axeln och av Jante som sitter mittemot. Min syster är modig på många sätt. Men det modigaste hon har gjort är att lita på sin känsla för leksaker. Det resulterade nämligen i Lilla Bus – leksaksbutiken där fantasi blir verklighet. 

Leksaksbutiken Lilla Bus

Leksaksbutiken Lilla Bus – där fantasi blir verklighet!

10 år med känsla för leksaker

Hennes egen fantasi blev verklighet för 10 år sedan. Ett eget företag och en egen butik fylld med leksaker, glädje och kärlek. Redan från början var hon på det klara med att det skulle bli en äkta leksaksbutik där barnen är i centrum. Det har resulterat i full kontroll på inköpen för att säkra hög kvalitet och unika märken. Sortimentet av leksaker och kläder är väl genomtänkta.

Välkommen till en magisk värld

Det är magiskt att öppna dörren till Lilla Bus och ta steget in i en drömvärld. Jag påminns varje gång jag är där vilken unik liten pärla min syster har skapat. Hon sätter stort värde i bra och personlig service till butikens besökare, oavsett om det är på webben eller i Alvesta, som handlande kund eller inte. Du erbjuds inte bara det lilla extra utan det är Extra med stort E.

Min systers engagemang och känsla för leksaker smittar av sig. Jag har själv sett hur både stora och små får glittrande ögon av att få gå runt i butiken och ta in det som finns där. Inget är lämnat åt slumpen. Om du har vägarna förbi Alvesta, kom gärna förbi Lilla Bus. Du kommer att förstå vad jag menar.

Känsla för leksaker - Viktoria Åkesson

Min syster med känsla för leksaker

Egen känsla för annat

Det här blir lite av ett skrytinlägg men det är för att jag är så stolt över vad min syster har åstadkommit. Jag önskar att jag hade hälften av hennes mod. Känslan tror jag att jag redan har. Dock inom ett helt annat område än leksaker…

 

Att ta första steget – mot nya mål

2016-09-22

Första steget – det är väl så vägen mot nya mål börjar?! Små små steg. Mot drömmen. Hur ett steg leder till ett nytt och därefter ytterligare ett. Att man ibland, när det känns ostadigt, behöver stanna upp tills det inte känns vingligt längre. Då tar man försiktigt ett steg till. Och utan att riktigt förstå hur det har gått till har man plötsligt nått fram, dit man ville. När man vänder sig om för att se sträckan man har gått ska man stolt klappa sig på axeln och göra high five med sig själv. Då spelar det ingen roll om man ramlade på vägen, tog ett snedsteg eller inte höll farten. Det viktigaste är trots allt att man vågade ta första steget.

Jag blev påmind om det när E, min yngste son på snart ett år, tog sina första steg för ett par veckor sedan. Han har gått utmed möbler tidigare, men aldrig vågat släppa taget. Inte förrän en dag. Den glädjen och stoltheten de två stegen väckte hos både honom och mig var stor. Han klappade nöjt i händerna och ville genast testa igen. Han hade vågat och har vågat varje dag sedan dess. E blir allt stadigare i sin gång, även om han fortfarande dimper ner på rumpan. Huvudsaken är att han vågar och vill framåt.

E tar första steget

E som så stolt tar första steget på egen hand

E påminner om min syster. Hon har vågat mycket i sitt liv men för tio år sedan vågade hon större än tidigare. Hon vågade ta första steget till att starta eget. Och nu, med tio år i backspegeln, kan hon konstatera att det höll. Hon driver Lilla Bus – den perfekta lilla leksaksbutiken där fantasi blir verklighet!

leksaksbutiken Lilla Bus

Min systers urfina leksaksbutik Lilla Bus – där fantasi blir verklighet!

Nu är det jag som är på väg att ta ett första darrande steg – ut i bloggvärlden. Jag är inte först ute, men den är ny för mig. Efter detta första inlägg kommer jag att klappa mig på axeln. Bra gjort av mig! Nästa steg kommer att kännas mindre läskig.

Varukorg Stäng
Uppdaterar…
  • Du har inga produkter i varukorgen.

Fortsätt handla