Jag ÄLSKAR att planera. Det är oftast där jag fastnar – i planen. Listor skrivs, objekt jämförs, mappar skapas och dokument sparas. Drömmar dröms dag- som nattid. Visioner och mål sätts upp och en aktivitetslista tar form. Därför är det så härligt för mig att vi har ett helt nytt år framför oss. Jag har ett helt år på mig att planera planera planera.
Planera med en doer och en planner
Att fullfölja planeringen är dock inte min starka sida (om jag inte har någon som jag redovisa till). Där kommer min syster in – doern i duon! Vi kompletterar varandra bra där – doern och plannern. Två som står vid startlinjen – en som drar iväg före startskottet ljuder och en som funderar över bästa sättet att knyta skorna på och som därför blir kvar vid startlinjen i all evighet. Eller – om man vill använda mer positiva ordalag – en som ser till att det händer saker och en som ser till att det sker under bäst förutsättningar.
Just nu håller vi på att planera vad som ska hända framåt med bloggen och med Lilla Bus. Vi sitter på varsitt håll och svär över tekniska problem men till slut ska vi nog få till det.
Planerandet sätts onekligen på spel när småbarn kommer in i bilden. Egentligen går det inte att planera något någonsin när det är småfolket som bestämmer och jag borde ha lärt mig det vid det här laget.
Planera in sjukdom och väderlek
Just nu är lillkillen sjuk. Nästan 40 graders feber stackarn. Då är det bara att lägga alla planer på is och se till att ge bästa service åt sjuklingen. Förhoppningsvis mår han bättre snart. En storebror som ömsom tar ömsom ger kan vara både underhållande och krävande för både mig och lillebror.
Ute snöar det för fullt och där det för två timmar sedan var barmark ligger det nu ett tjockt vitt täcke. Sambon är på resande fot och av metrologerna att döma ska det bli oväder imorgon. Jag håller tummarna för att han kommer hem som planerat för om bara ett par dagar fyller storebror 3 år och då vill jag ha hela familjen samlad. Kalas väntar och det kräver en helt annan typ av planering…