Det är läge att hylla min syster. Hon som vågar satsa. Hon som har tusen järn i elden men som ändå alltid har tid att bry sig om andra. Hon som står upp för sin sak. Hon som gör gott. Hon som är min syster.
Som jag har skrivit om tidigare har jag och min syster många olikheter. Egenskaper där vi kompletterar varandra.
Dels har vi de fysiska egenskaperna: Där hon är kort är jag lång. Där hon är mörkhårig är jag ljushårig. När hon skriver med vänster skriver jag med höger. Dels har vi också de personliga (och mer intressanta) egenskaperna. Där hon tutar och kör blir jag försiktig och vågar inte. Där hon är framåt och social är jag mer blyg och tillbakadragen. Där hon vågar följa sina drömmar sviktar mitt självförtroende och planerna stannar just vid planer.
Det sistnämnda är något jag är riktigt stolt över hos min syster. Att hon vågar följa sina drömmar. Trots att alla i hennes omgivning inte alltid tror på hennes idéer litar hon på sin magkänsla. Med lyckade resultat.
Hon startade Lilla Bus och nu har hon startat Lilla Hem. På grund av födsel av lillebror jr. var jag inte på plats vid invigningen av Lilla Hem, men efter att ha följt det på Instagram (@lillahem_alvesta) förstod jag att det blivit succé.
Så stort grattis till min syster, hon vars glas alltid är halvfullt. Trumpeter och fanfarer till att hon ser livet från den ljusa sidan. Jag hoppas att hon fortsätter att våga för hon inspirerar mig och så många andra.
Det finns så klart mycket annat som gör min syster till den fina människa hon är men det är värt ett eget inlägg.