Vi har en 5-åring och en 3,5-åring som har börjat intressera sig för döden och insett att den är en del av livet. På barns vis är de väldigt raka i sina frågor och relativt obekymrade i sina samtal med varandra och med oss om döden. Emellanåt kommer dock den hissnande tanken på att de själva kan dö eller att vi föräldrar kan dö. Så hur pratar man med sina barn om döden egentligen?
Liten människan stora tankar
Våra barn är ännu skonade från det trauma det kan innebära när en nära anhörig eller vän går bort. Dessutom är de så pass små att de inte riktigt kan greppa vad döden innebär. För de barn vars förälder eller nära anhörig har dött finns det vägledande text hos 1177 att läsa. Där står det hur barns sorg kan ta sig uttryck och hur man som vuxen kan vara ett stöd till det sörjande barnet. Tipsen är också anpassade till barnets ålder.
Är det så att barnet nyligen har upptäckt döden och är nyfiken på vad den innebär finns mycket att hämta i litteraturen. Barnböcker som gör svåra och tunga ämnen begripliga är sådana man ska titta efter på biblioteket tycker jag. Och det ska inte enbart vara ren fakta utan gärna leda till tankar och diskussioner och en trygghet hos barnet.
Exempel på barnböcker om döden
En berättelse om när ett älskat marsvin, herr Muffin, blir gammal, sjuk och dör. Tankar av marsvinet men också brev och tankar från marsvinsägaren.
Vem-serierna är briljanta tycker jag. Både underhållande för barn och vuxna. Vem är död är inget undantag. Bok av Stina Wirsén vars karaktärer på ett oblygt sätt pratar om döden.
Fakta och illustrationer om döden. I likhet med Bajsboken rynkar författaren, Pernilla Stalfelt, på näsan. Istället är det raka rör som gäller och ibland (oftast) på ett humoristiskt sätt. Boken verkar vara slut men har du tur kan du hitta ett begagnat exemplar någonstans.