Det största som hittills har hänt 2019 är att vi har fått en 5-åring här i huset på Gotland. 4 år har fyllt en hel hand. Stolta föräldrar och stolt kille som bjöd gotlandssläkt på rymd-/Ninjagotema.
Vår äldsta i trion, han med de bruna ögonen, med det kittlande skrattet och som pratar om sig själv i tredje person. Han som vigt och snabbt hoppar från soffryggar, trappor och köksbänkar. Han som ser till att få sin vilja igenom, på mer eller mindre schyssta metoder. Han som iakttar kamraterna på bortaplan men som bestämmer leken hemma. Han som har känslorna utanpå men som aldrig är långsint. Han som viskar i mitt öra på kvällen när syskonen har somnat, om döden och jordbävningar och rymden och vulkaner och andra svåra och läskiga tankar. Han som vi väntade på och längtade efter så länge och som till slut kom för fem år sedan och förändrade våra liv totalt. Vår älskade V.
Förutom födelsedagsfirande har jullovet fortsatt för de små och mig. Det har varit rätt skönt att slippa passa tider några dagar till, särskilt när lillebror jr. har varit sjuk i feber och förkylning. Jag har själv fått en släng av samma sjukdom så att skrota runt och ta dagen som den kommer har passat oss rätt bra. Lite havet, lite pyssel hemma, många lekar.
Mannen är tillbaka på jobbet, men i övrigt tar vi det lugnt medan systeryster inventerar och har sig hos Lilla Bus och Lilla Hem.
I och med sjukdomar och dålig sömn har kickstarten för ett nytt år inte riktigt infunnit sig. Jag förväntar mig att den kommer nästa vecka. Lillebror jr. laddar i alla fall för det värsta – skydda det som skyddas kan.
PS. Ursäkta för dålig kvalitet på mobilbilderna