Så du ska flytta till Gotland? Vilken underbar ö. Så vacker natur och fina stränder. Men hur är det egentligen på vintern?
Det var ord som jag ofta fick höra när jag berättade att jag skulle flytta till Gotland. Fantastiskt på sommaren, men fruktansvärt på vintern. Jag tror ingen som fällde den typen av kommentaren hade besökt Gotland på just vintern. Förmodligen hade de en bild av stormiga vindar, isande kyla, skummande hav, igenstängda butiker och ödsliga gator. Vad de själva inte tänkte på var att det är ju så det ser ut i (södra) Sverige på vintern – Gotland inget undantag. Och trots det gråtrista vädret på vintern blev jag förälskad i ön. Att jag först blev förälskad i en gotlänning kan förstås ha påverkat…
Nu har jag bott här i över fem år, våra två barn är födda här och det känns inte längre exotiskt att åka Destination Gotlands båtar för att ta sig till fastlandet. Men som med all förälskelse så går den över, antingen till en djupare kärlek eller åt det motsatta hållet. För min del har det blivit det förstnämnda.Visst kan jag förbanna de kalla vindarna som letar sig igenom alla lager kläder in på bara skinnet. Och klaga på att den snö som kommer bara blir till slask. De positiva sakerna med det här stället överväger dock de negativa med hästlängder.
Jag har tagit Gotland till mitt hjärta och jag känner att ön har gjort detsamma med mig. Fast än får jag inte kalla mig äkta gotlänning, om någonsin. Jag väntar dock med spänning på att V och E ska börja prata med gotländsk dialekt. Vems hjärta smälter inte av den dialekten? Det gjorde mitt den där gången för sex år sedan…men det är en annan historia.
Får (eller lamm som de kallas på Gotland) blockerade vägen på Fårö under mitt första besök som vuxen på ön.
Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av vär webb
Genom att använder vär hemsida godkänner du detta. GodtaNej, tackLäs mer
Sekretess & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
Gotland i mitt hjärta även på vintern?
Det var ord som jag ofta fick höra när jag berättade att jag skulle flytta till Gotland. Fantastiskt på sommaren, men fruktansvärt på vintern. Jag tror ingen som fällde den typen av kommentaren hade besökt Gotland på just vintern. Förmodligen hade de en bild av stormiga vindar, isande kyla, skummande hav, igenstängda butiker och ödsliga gator. Vad de själva inte tänkte på var att det är ju så det ser ut i (södra) Sverige på vintern – Gotland inget undantag. Och trots det gråtrista vädret på vintern blev jag förälskad i ön. Att jag först blev förälskad i en gotlänning kan förstås ha påverkat…
Nu har jag bott här i över fem år, våra två barn är födda här och det känns inte längre exotiskt att åka Destination Gotlands båtar för att ta sig till fastlandet. Men som med all förälskelse så går den över, antingen till en djupare kärlek eller åt det motsatta hållet. För min del har det blivit det förstnämnda.Visst kan jag förbanna de kalla vindarna som letar sig igenom alla lager kläder in på bara skinnet. Och klaga på att den snö som kommer bara blir till slask. De positiva sakerna med det här stället överväger dock de negativa med hästlängder.
Jag har tagit Gotland till mitt hjärta och jag känner att ön har gjort detsamma med mig. Fast än får jag inte kalla mig äkta gotlänning, om någonsin. Jag väntar dock med spänning på att V och E ska börja prata med gotländsk dialekt. Vems hjärta smälter inte av den dialekten? Det gjorde mitt den där gången för sex år sedan…men det är en annan historia.
Får (eller lamm som de kallas på Gotland) blockerade vägen på Fårö under mitt första besök som vuxen på ön.