Månadsarkiv: maj 2018

Värmebölja i Visby (och övriga Sverige) och vi har haft besök av mormor och storkusin H. Vad gör man en dag då det är stekhett ute?

Som tur var fläktade det på sina ställen. Vi ska vara glada att bo nära havet. I tisdags var vi nere i Almedalen för lek och glass.

När det var som allra varmast tog vi vår tillflykt till biblioteket. Kusin H läste för storebröderna B. Vi var i stort sett ensamma där.

Sedan blev det stenkastning i havet innan vi tog vägen förbi leksaksaffären när vi skulle hem.

Väl hemma kastade barnen kläderna och sprang nakna genom vattenspridaren. Middagen intogs på terassen och kvällsmellisen likaså. Lillebror jr. tog kvällsdopp i baljan som jag satte ute. Det dröjde inte länge förrän storebröderna samsades i den lilla baljan.

Läggningen den kvällen gick riktigt snabbt och batterierna behövde verkligen laddas till nästa morgon.

Igår ställde lillebror jr. sig upp för första gången. Han passade på när han var ensam i storebrödernas rum. Jag hade satt honom på mattan med ett par leksaker medan jag snabbt la in ren tvätt i mitt och mannens sovrum. När jag kom tillbaka stod han lutad mot sängen.

Tyvärr hann jag inte fånga ögonblicket på bild och han har inte gjort det igen men nästa gång ska jag vara redo med kameran.

Man kan tro att tredje barnet bara får hänga med och att framstegen knapp noteras. Visst får lillebror jr. på sätt och vis mindre uppmärksamhet eftersom vi föräldrar inte har lika mycket tid. Men utvecklingsstegen är häftiga och något jag kommer att minnas oavsett barn – första leendet, första tanden, första steget – eller som nu, första gången han ställde sig upp på egen hand.

Jag ser fram emot att få se hans andra delar utvecklas. Han har inte börjat krypa och han har inte fått några tänder än vilket är rätt skönt. Då vet jag var jag har honom och jag slipper bli biten i bröstvårtan eftersom jag fortfarande ammar. Jag vet att hans tid kommer, förr eller senare. Snart kommer han springande i full kareta med ett stort leende på läpparna. För det är så han är, vår minsting. En leende snart 9-månaders som nästan kan stå.

Du som bor i Alvesta med omnejd, du har väl inte missat att det är Familjedag i centrum idag och imorgon?!

Med allt från antikexperter till loppis, från hoppborgar till korvgrillning. Lilla Bus och Lilla Hem kommer att ha stånd utanför butiken med finfina erbjudanden, gräddbullar och annat festligt. Välkommen!

Jag och lillebror jr. är i Småland igen, en snabbvisit över helgen. Vi kom igår kväll och efter en tidig morgon och full fart på skilda håll under dagen ligger vi nu nerbäddade tillsammans i sängen hemma hos mamma och pappa. Medan han har blivit underhållen av mormor och storkusin H har jag nämligen varit på en halv möhippa. Och möhippor lämpar sig inte för bebisar. Särskilt inte halva (möhippor alltså).

Idag var det alltså möhippa för min vän som gifter sig i början av juni. Hon bor i Skåne och jag ville så gärna vara med och överraska henne. Samtidigt var jag inte redo att sova en natt borta från lillebror jr. Lösningen blev därför en halv möhippa för mig medan lillebror jr. stannade kvar hos mina föräldrar. När andra halvlek började (och som fortfarande pågår) avvek jag och åkte hem för att gosa med bebis som hade varit hur nöjd som helst under dagen.

Att planera och vara med på en möhippa är fantastiskt roligt tycker jag. Det här var ett härligt gäng kvinnor som jag ser fram emot att få träffa igen på bröllopet. Roligast var såklart att se blivande bruden bli så glad av och överraskad över alla som dök upp en efter en.

Eftersom blivande bruden och jag bor en bit ifrån varandra ses vi sällan. Vi hörs ännu mer sällan och har därför inte inblick i varandras vardag. När vi ses är det oftast i samma gruppkonstellation och samma ämnen avhandlas. Att få ta del av hennes andra liv med kompisar från Malmö och att få se hennes fina relationen med systern var häftigt. Jag skulle kunna likna det vid månen. Hela månen finns där hela tiden men hittills har delar av den legat i skugga för mig. Idag snurrade den och plötsligt kom ytterligare en bit fram i ljuset.

Under bröllopet tror jag att månen snurrar ännu en bit och jag ska vara uppmärksam när det sker. För kanske är det så att om jag tar ett steg åt rätt håll kommer att kunna se fullmånen.

Det har varit fantastiskt fint väder här på Gotland i helgen, rena högsommarvärmen. Barnen har varit ute i stort sett nonstop och vi vuxna har fått en hel del gjort i trädgården. Enda smolket i bägaren var akutbesöket i fredags kväll.

Eftersom vi är en småbarnsfamilj dukades middagen fram tidigt i fredags, som alla dagar. Efter maten och lite bus hade jag lovat de äldsta barnen popcorn. Sagt och gjort, jag plockade fram kastrull, olja och majs och satte på spisplattan.

Vi har en induktionshäll placerad på köksön. Barnen brukar stå på varsin pall på kortsidan av köksön. Ibland vill de hjälpa till, ibland vill de provsmaka och i bland bara titta på medan jag lagar mat.

Poppningen går bra och jag skjuter kastrullen åt sidan och vänder mig om för att hämta skålar till popcornen. Då hör jag ett skrik bakom mig.

Först trodde jag att det var bröderna B som bråkade med varandra men så var inte fallet. Lillebror hade sträckt fram sina händer och lagt dem på plattan som fortfarande var barn. Han gallskrek verkligen. Det var svårt att veta hur illa set var men jag höll honom under rinnande kallt vatten.

Medan mannen ringde sjukvårdsupplysningen höll jag isbitar mot lillebrors fingrar. Så fort jag tog bort isbitarna började han skrika. Stackarn.

Sjukvårdsupplysningen rekommenderade akuten. Mannen och en skrikande lillebror åkte ner till sjukhuset medan jag stannade kvar hemma med storebror och lillebror jr.

Ganska omgående fick lillebror en kylande salva viket tog bort smärtan. Sedan var han sig själv igen. Därefter väntade väntan. Undvik akuten en fredagkväll är min rekommendation. Mannen och lillebror kom hem igen runt midnatt efter att en doktor konstaterat att blåsorna inte var så farliga ändå. Två fingrar i bandage och en trött minimänniska. Jag är glad att det inte var värre.